Kulinarisk njutning i trean....
Att detta skulle dra igång med buller och "bång" var väl i ärlighetens namn inte att förvänta sig. Jag tillhör nog den kulturella gruppen som gärna pratar mycket och gör lite. Men när jag gör "det", så händer det iallafall mycket!
Ingen kan iallafall anklaga mig för mot"satsen".
Den välkända paniken börjar smått infinna sig i min lite för tjocka kropp. 52 dagar är kvar av vadet och jag har fan ingen aning om vad jag väger. Jag kommer fortfarande i jeansen som fortfarande tragiskt nog är det enda par som inte ser ut som en bonnajävel på mig. Att köpa ny garderob före jag klarat av tjockisungen-målet vore väl att ta självmord ur en students perspektiv.
Min nyvunne sambo har gjort så jag har ännu mer panik!
Han tränar som en galning, i Feb ska han träna 745 dagar av 28 och i Mars var det enorma 1123 dagar av 31.
Nej så nu kör vi, 52 dagar och säg att det är runt 8-10 kg som ska bort. Jag ska rivstarta imorgon, jo då, jag ska gå hela vägen till skolan, jag tror till och med att jag ska köra en power-walk dit!
Har precis avnjutit en underbar minestrone som Humle lade hela sin själ i för att göra den rättvis ur ett kulinariskt-mästerverks-perspektiv! Ja då han lyckades, Dumla tittade på mig med konstig blick efter att jag ätit klart och då insåg jag att jag hade inmundigat denna anrätt på under minuten. Men jag säger då det, det är inte hur länge man orkar hålla ut, utan vad man gör med tiden man ger och får!
Dagens hälso-varning: Testa inte att snusa en dosa under 13 timmar, samt sova 2,5 timmar på en natt. Att sedan gå och prata om onödiga saker i 2 timmar, vidare spela badminton i 1 timma, och sen inte äta något förrän på kvällen.
Om ni finner er i en liknande situation har jag dock botemedlet. Så lugn i stormen!
Elixiret är att gå och umgås med en trasig Bert Karlsson en timma. Ni kommer finna stor tillfredställelse och de läkande effekterna är stora.
Nya hälso-varningar kommer löpande under mina 52 dagars kamp med tjockis-ungen!
You never walk alone!
Psykad redan i inledningen...
Hallå hallå!
Jag förträngde in i det sista att jag har ett vad att utkämpa, men igår kväll ringde min kompatant och hälsade gladeligen att han precis simmat 2000 m och hade för avsikt att viga sin middag till lite fil och kanske en morot. I samma stund hade jag precis ätit en hamburgare och var i färd med att inte öl nummer två. Nej nu får det bli ändring. Jag ska in i krig i två månader och dom börjar efter en bakislunch med humle och duml(a).
You never walk alone!
Dagen före dagen
Vi tre satt på en uteservering i gnällstaden i höstas och efter att jag inmundigat en god lunch, och precis stoppat in en god, väl avvägd snus kom samtalet in på bantning, främst för att jag var fet. Vadet blev att jag skulle hinna pinna bort 15 kg fram till myårsafton. Sagt och gjort så klarade jag av utmaningen, ni som vill ta del av resans början kan läsa min tidigare blogg: http://15kg.bloggsida.se
Denna bloggen är skapad för att resan fortsätter. Då jag fann mig själv i tidsnöd för att klara sista vadet blev det ultrabantning som bestod av soppdrickning, massa träning och i slutet svält. Mina farhågor besannades då jag insåg risken i att gå upp ganska många kilo direkt efter vadet var avslutat. Därför hittade jag en ny kompatant som jag ska ingå ett vad med fram till Mars, som startar i morgon.
Jag startade hela resan på mastodontvikten 91 Kg!
Nu har jag inte vägt mig på en vecka, men ska ställa mig på vågen imorgonbitti igen för invägning. 31.e dec vägde jag den lite mindre ansträngande vikten 75,5.
Nu är målet alltså att få bort totalt 20 000 gram från min start i oktober. Det hade varit massa med läsk att kunna säga att 20 000 gram är borta från kroppen. Ni kan se en bild på en tjockisunge på min förra blogg som väger den exakta vikten som ska bort från min kropp. Det kan låta onödigt att gå runt med en tjockisunge på kroppen, men konstigt nog gör ju väldigt många det i vårat avlånga land. Ja min tjockisunge ska bort, och ikväll ska jag avnjuta allt i födoväg som klassas som njutning.
Njuta är även en uppskattad restaurang av mig och mina kära vänner. På Njuta jobbar det någon som inte jag känner, och han träffade jag igår. Jag lurade honom att jag var en utbytesstudent från Luxemburg. Han sa att han kände igen mig. Någon som även känner igen mig är Simon Nurme föredetta fotbollsmålvakt i Degerfors. I Degerfors ligger det en bröllopsbutik som ett ufo jag träffade i Norge jobbade på som aluarbetare. Jag tror inte att vi kommer bli aluarbetare efter våra avklarade studier, så rätt svar på dagens oställda fråga är. Retorikprofessor!
Jag tror detta likväl som det kommer bli en bantningsblogg så ska jag göra det till en blogg med fridens liljor i utkanten av den.
Nu ska jag åka hem till min min andra boning. Jag bor överallt. är en samhällssamarit som gör allt för att göra världen till en plats fylld av badmintonrack, Skruf snus och en värld som väger 20 000 gram lättare. Tänk vad jorden kommer snurra fort när jag sett till att den slipper den tunga belastningen. Jag står fortfarande för att jag ska slå Rederiet i vad gäller underhållning och landsplåga. Ja jag ska studera några avsnitt på lagomt avstånd ikväll för att läsa in mig på motståndet.
You never walk alone!
